“Mamma, jag dör om jag inte får spela teater!”

Hur det började…

Jag heter Hanna och är 28 år. Jag är teaterpedagog och visuell kommunikatör. Min teaterresa började när vi spelade Snövit i andra klass. Jag fick vara pjäsens berättare och spelade också Snövits mor. För mig var det på fullaste allvar och mina föräldrar blev överraskade över att se deras vanligtvis ganska blyga dotter stå inför alla och berätta och agera med en ny självsäkerhet.

Denna introduktion till teaterns värld gjorde avtryck i mig och jag förstod ett par år senare hur viktigt teater var för mig. Jag ska då ha sagt: “Mamma, jag dör om jag inte får spela teater!”. Mamma ringde då Askungarna som förstod allvaret i situationen och skapade en extra prinsessa i sin pågående produktion En Askungesaga. Gissa vem som blev överlycklig!

Sedan dess har teatern varit en stor del av mitt liv. Förutom Askungarna har jag spelat teater i flera olika sammanhang: Ängelholms kulturskola, Spectaculus, Alla tiders teater, Malmö Stadsteater Ungdomsgrupp, Ballongteatern och frigruppen Basun Teatern. Under flera år dansade jag också på Dansfabriken som erbjöd ett annat sätt att uttrycka sig konstnärligt.

Vad har jag gjort?

När jag inte fick något sommarjobb mellan första och andra året på gymnasiet skrev jag, tillsammans med mamma, en egen pjäs som heter Allan, vad ska du bli när du blir stor?, som jag turnerade med på kommunens förskolor. Det var en fantastisk upplevelse att se hur barnen engagerade och levde sig in i berättelsen!

För mig har åren på teaterlinjen på Sturegymnasiet i Halmstad och tre års teaterstudier till skådespelare och teaterpedagog på Wendelsbergs folkhögskola utanför Göteborg betytt mycket för mig. Det har varit underbart att få dyka ner i olika teaterproduktioner och lära sig skådespelarens verktyg för att ta sig an en text och olika karaktärer samt regi. Känslan att efter flera månaders hårt arbete äntligen få ha premiär och spela inför publik är obetalbar!

Om jag skall lyfta en sak som jag tycker är extra viktig i teaterrummet så är det att “inte värdera”. Att fastna i att värdera sig själv och andra blir ofta en bromskloss. Om vi istället fokuserar på att utforska, leka och tillåta att göra “fel”, så kommer vi tillsammans fram till vad vi tycker funkar och är mest spelbart.

Jag har också utbildat mig till visuell kommunikatör vid Malmö universitet, och min huvudsakliga försörjning har jag genom mitt arbete som grafiker på ett bokförlag i Helsingborg och via frilansuppdrag.